annelita.blogg.se

Fotledsprotes (ankle prosthesis) - ta beslut om - genomföra - leva med OCH om Marfans Syndrom

En eloge till sjukgymnastiken

Publicerad 2013-12-08 18:29:04 i Allmänt,

En uppmaning till alla er som funderar över om sjukgymnastik är något att ha eller har tveksamheter till huruvida det verkligen gör något med en sargad kropp. Min nu enda och erfarenhetsbeprövade åsikt är att det fungerar!  Inte händer underverken på en gång, men ett mindre sådant, knappt synbart, vid varje tillfälle du går dit. Och sammanlagt skapas förändring som känns och märks över tid. Det är absolut värt att ge en chans! En person med Marfans syndrom ska i först hand vända sig till en sjukgymnast. Detta har jag numera lärt mig genom Marfanföreningens friskvårdsbok. En sjukgymnast har medicinsk utbildning för en sjuk kropp. Sök inte upp naprapat eller kiropraktor för behandling. Kan bli för hårt och kanske skadligt. Sen kan man ju även ha tur att få den bästa sjukgymnasten någonsin. Jag talar naturligtvis om Moa. Hon som varenda gång möter mig med sin positiva anda varvat med kunskapspåfyllning om just min kropp och i detta fall min fot. Tre gånger i veckan. Det ger resultat och jag är stolt över mig själv att jag antagit utmaningen. För er som är lite mer nyfikna och intresserade så är det trappsteg, upp och ned som just nu ska bemästras. Låter inte så komplicerat. Kräver övning och koncentration för att klara av.

De dagar jag inte är på sjukgymnastiken försöker jag ta ett kortare eller längre pass på motionscykeln i husets träningsrum. Cykeln står där endast tack vare min träningsivrige man. Vilket jag är extra glad över just nu. Inga pass utan inspirerande musik. Idag fick Coldplay följa med till det något dunkla och kalla rummet i källaren. Musik ger inspiration och lust att kämpa. Känner mig stark och frisk. Vill bara bli mer och mer hel. Så långt det är möjligt.

En liten bekännelse, ibland pratar jag till foten som om den vore en liten hund, ett husdjur som får uppmärksamhet och småprat av sin matte. Ingens svans som viftar till svar men absolut andra små tecken på att god omvårdnad är grunden för all utveckling.

Här var det tänkt att en lite rörlig sekvens skulle ha fått avsluta dagens inlägg. Mina begränsade datakunskaper hade dock betydelse så det blir ingen live-beskrivning av hur jag numera tar mig fram. Istället får en av Alice Munros beskrivande meningar bli dagens epilog. ”Till och med om man är ansatt av bekymmer, och sjuk och fattig och ful, så har man sin själ att bära genom livet likt en dyrbar gåva på ett silverfat.”

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anneli Jonsson

Bloggen har skapats utifrån att jag 2012 stelopererade några leder i min vänstra fot och 2013 fick en fotledsprotes insatt i samma fot. Jag fick en diagnos 1997, Marfans Syndrom, vilken är orsaken till mina fotbekymmer samt andra symtom som jag haft från födseln. Bloggen handlar även om livet med Marfan. Med anledning av Marfan har jag opererats för skelögdhet, burit korsett pga skolios samt genomgått ett hjärtklaffsbyte. Marfans syndrom är en ovanlig sjukdom och kan periodvis vara påfrestande att leva med. Viktigt att vi som har diagnosen sprider kunskap och erfarenhet om den. Mitt liv är för övrigt högst vanligt; en livspartner sedan en ofantlig mängd år, två fantastiska och livsinspirerande barn samt ett arbete med hög utmaningsfaktor inom socialt arbete.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela