Stapplar över snö och driva
Ja, jag är medveten om att det gått alldeles för länge sen jag skrev i denna ruta. Ändå tycker jag det är värt att få dela en aktuell synpunkt från en lite resignerad fotledsprotesinnehavare. Min synpunkt lyder: "Det är oerhört mödosamt att ta sig fram i detta snörika landskap"! Det var det ingen som sa något om innan jag sa ja, alltså att oplogade vägar och gångytor skulle bli en alldeles speciell utmaning. Information om att det skulle bli bekymmersamt att ta sig över stock och sten i skogen fick jag, varpå jag svarade att skogen är lätt att undvika, jag går någon annanstans. Enkelt. Men detta som drabbat mig nu går ju absolut inte att bara hoppa över eller välja bort!! Överallt täcks mina alternativa vägar av detta lömska vita lager. Om det ändå vore platt och strävt. Inte alls, det är ju bubbligt, ojämnt och hysteriskt halt! Och fram skrider inte längre den rakryggade stolta kvinnan, hon har förvandlats till en kutryggig, osäker stapplande gumma. Som dessutom erbjuds hjälp att ta sig över vägen, av unga, trevliga och snygga män! Inte roligt. Jag protesterar mot snön som faller, som gör mitt nya liv ogångbart! Som en fyndig kusin skrev på Facebook; Gud, nu räcker det, vi vet att du kan det här med snö nu, vi fattar!
