Fotspår i sanden och friskvårdsbok.
Jag drömmer ofta. I perioder mer än vanligt. I natt igen. Hoppas att inte skapa allt för mycket funderingar över varåt den här bloggen håller på att ta vägen när jag nu väljer att delge er nattens händelse. Det är ju så att min sjukdom och det som jag går igenom just nu naturligtvis är en fysisk pågående process. Men det är som jag skrivit förut, minst lika mycket en mental process. Jag har också insett att ju mer öppen jag är inför den mentala processen, ju mer klarar jag av. Det är väl av den anledningen jag drömde om fotspår och det är också av den anledningen jag väljer att berätta. Platsen är en strand och jag är där med människor jag känner. Av någon anledning ska alla resa sig och gå längs med vattnet. Viktigt att veta är att jag med mina marfan-fötter, vrickade och stukade ett antal gånger i livet, alltid har haft bekymmer med att gå i djup sand. För det mesta slutat med svullna vrister och smärta. I drömmen tänker jag att det får bli svullet, jag ville gå med de andra. Vänsterfoten var sned åt vänster. Jag hade valt att gå barfota. Det var inte så djup sand, lite fuktig. Jag minns inte att jag hade ont i drömmen medan jag gick. Efter en lång stund eller kanske var det en kort, man vet inte så noga i drömmar, är det en gammal barndomsvän från norr som ropar på mig bakifrån. ”Anneli hallå, vad härligt att dina fotspår är raka!” Och när jag vänder mig är de faktiskt det, men när jag tittar på foten är den fortfarande sned åt vänster. Foten är sned, men fotspåren är raka. Vet inte vad jag ska tolka ut av den här drömmen. Låter det stanna vid den underbara känsla jag minns att jag upplevde just i det ögonblicket som jag vände mig om och tittade på mina fina raka fotspår. Får längta till sommaren och dagdrömma om hur mina spår i sanden kommer att se ut. De kommer fortfarande att vara smala och långa, men raka, både fötterna och spåren!
Har under helgen läst delar av Marfanföreningens nyligen utgivna friskvårdsbok. Finns på Marfansföreningens hemsida för de som är intresserade att läsa. Mycket i den tillför mig helhet och ytterligare kännedom om min kropp. Framförallt fyller den på luckor i min historia. Tack för de personliga berättelserna i boken och tack Marfanföreningen för att ni ger ut den. Ambassadören Anneli ska föra budskapet vidare ut i världen.
