Vinter - nej tack
Jag tycker inte om vinter. Har aldrig tyckt om vinter. Jag tycker ännu mindre om vinter just nu med nyfixad fot. Den ska hålla i minst 10 år har jag bestämt. Inte krasa sönder under min kropp efter att jag vurpat på en förrädisk isfläck. Jag fryser och går med myrsteg. I lätt framåtböjd position. Stirrar stint efter minsta lilla gruskorn att lägga mina fötter och skor på. Missar allt som pågår högre än knähöjd. De flesta vet inte vilken dyrgrip jag har i min fot. Jag är bara en i mängden som valt att ta det ”lite försiktigt”. I morse tittade jag dessutom med något tröttsam blick på mina grå vänner kryckorna och insåg att utan piggar att fälla ut var de inget att ha. Kanske dags att passera vårdcentralen för ett byte?
Man kan också få vara med om nya roliga händelser när det är vinter, ishalt och dessutom blåser stormbyar mitt i stan. Med nyinköpta julpresenter på en av stadens företagsförsäljningar, väl invirade i en papperskasse, stapplade jag fram, djupt framåtböjd igen, desperat letandes efter gruskorn som inte fanns, då jag plötsligt befann mig mitt i en stormby. Papperskassen med presenterna samt arm och hand reste sig likt ett segel rakt bakåt och jag stod helt still! Bakom mig kom en äldre herre upp jämsides och frågade om jag behövde hjälp att, just det, ta ned seglet. För det verkade ju inte som det hjälpte. Vi skrattade gott ihop och han la armen om mig och önskade mig lycka till i stapplandet. Tack goa farbror!
De snygga vinterstövlarna får vila i tanken. För nu får jag lägga pengarna på vinterskor med inbyggda dobbar. De kostar många kronor. Men som ortopedteknikern sa i måndags, vill du verkligen göra allt för att din fotprotes ska hålla så ser du till att ha rätt skor. Bye, bye, till de vackra och tuffa skodonen som jag spanade in förra veckan. Jag tycker inte om vinter.
