annelita.blogg.se

Fotledsprotes (ankle prosthesis) - ta beslut om - genomföra - leva med OCH om Marfans Syndrom

Russinkropp och rosa oasis

Publicerad 2013-12-03 20:44:43 i Allmänt,

Om gårdagen finns inget annat att säga än att denna kvinna inte såg eller kände sina begränsningar. Hon glömde också ett par kryckor i bilen. I just den bilen som lämnades in på service hela dagen. Jag har varit med förr. Andra gånger då jag inte lyssnat på mig själv eller tillfällen då jag så innerligt velat göra, klara av och genomföra. Och pumpat på fysiskt. Och fått ont. För information kan jag säga att kryckorna fortfarande hänger med på längre utflykter, blir ett stöd och en avlastning när jag ska ta mig fram. Farten framåt får också en skjuts, till skillnad från när jag noga ska tänka igenom varje steg jag tar utan kryckor. Men kryckorna var som sagt inte med på gårdagens färd. En färd som förutom några timmar på arbetsplatsen innehåll besök på ortopedteknik, sjukgymnastiken och slutligen på hårsalongen. Det lokala bussbolaget tog mig med på vissa delar av sträckorna. Men många och långa kändes de promenader som jag var tvungen att företa. Redan efter första delsträckan började foten klaga på den alltför monotona och belastande rörelsen som den utsattes för. Funkar inte foten fullt ut, ja då kompenserar min kropp först med knäet, sedan med höften och slutligen med ryggen. Även nacken och huvudet får sig en släng i form av spänningshuvudvärk. Hela kroppen klagade och vred sig. Helt utschasad lades jag till slut ned i hårtvättningsstolen hos frissan. Hur ljuvligt är det inte vanligtvis att bli ompysslad av en frisör. Den här gången var det himmelskt! Tur att jag var så fruktansvärt snygg i håret när resten av kroppen kändes mer som ett russin och jag inte kunde annat än krypa upp i hörnsoffan framför TV:n. Taktil massage av benet och foten var vad som orkades med. Avslappning och värme. Fungerar för de flesta. Är speciellt viktigt när värken och spänningarna ansätter en kropp med bindvävsbekymmer.

Jag gjorde en ny erfarenhet på ortopedteknik. Förresten, anledningen till besöket var enkelt. Ny fot. Nya inlägg. Denna gång inga kladdiga gipsinläggningar för att få fram formen på mina fötter. Nej, nu var det rosa oasis i skokartonger som lades framför mig på golvet. Oasis är ett mörkgrönt formbart material som man bland annat använder till blomsterdekorationer. Att sticka ned kvistarna i. Nu var det fötter som skulle pressas ned. En mycket skum känsla och en mycket skum syn som uppenbarade sig där nere. Nakna fötter omgärdade av rosa oasis. Hopp ur kartongerna och simsalabim, där hade ortopedteknikern formerna som i en liten ask. Nästa vecka förvandlas de till ytterligare ett par i raden av alla inlägg som jag förärats med under årens lopp. Jag har sagt det många gånger förr, att jag är så otroligt tacksam för sjukvården och allt dess personal gjort för mig. Idag lyfter jag extra på hatten för att ortopedteknik finns, mottagningen för personer med funktionshinder i rörelseapparaten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anneli Jonsson

Bloggen har skapats utifrån att jag 2012 stelopererade några leder i min vänstra fot och 2013 fick en fotledsprotes insatt i samma fot. Jag fick en diagnos 1997, Marfans Syndrom, vilken är orsaken till mina fotbekymmer samt andra symtom som jag haft från födseln. Bloggen handlar även om livet med Marfan. Med anledning av Marfan har jag opererats för skelögdhet, burit korsett pga skolios samt genomgått ett hjärtklaffsbyte. Marfans syndrom är en ovanlig sjukdom och kan periodvis vara påfrestande att leva med. Viktigt att vi som har diagnosen sprider kunskap och erfarenhet om den. Mitt liv är för övrigt högst vanligt; en livspartner sedan en ofantlig mängd år, två fantastiska och livsinspirerande barn samt ett arbete med hög utmaningsfaktor inom socialt arbete.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela