Vila med Fotkirurgisk Tidskrift
”Det händer när du vilar”, en nyskriven bok av Tomas Sjödin ligger vid min sida i sängen. En julgåva från en vän. Boken är en enda lång bekräftelse på det jag upplevt under mina två senaste sjukskrivningsperioder. Det var då jag fick möjligheten att ha tid med mig själv och det livsnödvändiga reflekterandet. Det tog mig upp på en högre nivå av mental tillfredställelse, mitt i allt det fysiska som hände i och omkring min fot. Men orden ”det händer när du vilar” har just nu, i denna process, ytterligare en betydelse. I min fot pågår hela tiden något. Under tiden jag tränar men också mellan träningspassen när jag vilar. Även då sker läkning och tillfrisknande. Allt detta händer när jag vilar.
Julledighetens vila kan förutom tid för egna tankar skapa utrymme för annorlunda och spontana ingivelser. Har snart tagit mig igenom alla de nummer av Svensk fotkirurgisk tidskrift som finns att läsa på nätet. Ett magasin som nog främst läses av de betydelsefulla kirurgerna och till min stora lycka kanske ”lite nördiga” personer som valt att ägna sitt intresse och yrkesliv åt foten. Som valt att fokusera på ett av våra viktigaste extremiteter avseende gångförmågan, dess eventuella bekymmer och därtill de lösningar som för patienten i bästa fall innebär ett rörligare och mindre smärtsamt liv. Jag är nog lite märkligt lagd just nu för artiklarna i tidskriften fångar mig. Oavsett om det handlar om nya metoder, besökta fot-konferenser, reportage om Spenshult eller rapporter om den viktiga pågående och framtida forskningen. Jag läser och tänker. Från ett patientperspektiv. Det är genom patientens nyckelhål som jag kikar in i den fotkirurgiska världen när jag med knapptryckningar bläddrar vidare på min fotledsprotesresa.
Tack alla ni som uppmuntrat, hejat på och stöttat mig i beslutet fotledsprotes. Tack för alla inlägg och kommentarer som dykt upp i bloggen och att så många valt att följa med på resan. Över förväntan. Att genom en blogg dela/sprida kunskap samt kanske vägleda någon annan i liknande situation har visat sig vara riktigt. Jag fortsätter att dela ett tag till, om vad som händer med min lilla protes men även kring temat Marfans syndrom. Jag ser fram emot år 2014 och önskar även er alla ett givande och inspirerande nytt år.
