Igenkänning och värme drabbar en nyvärvad
Förunderligt och värdefullt är orden jag väljer att använda för att på något sätt berätta vad jag upplevde i helgen. För första gången delade jag närvaron i ett rum tillsammans med människor som bitvis och delvis hade kroppsdelar och utseenden som jag. Vackra långa armar, händer och fingrar. Avlånga fötter, en del lite mer platta än andra. Mer eller mindre sneda ryggar som gjorde sig tillkänna under de timmar vi spenderade sittandes vid ett bord. Några hade ärr på samma ställen som jag. Några nämnde sina eller andras mer osynliga symtom, som också var mina! Som om vi var sammanlänkade på något sätt men ändå inte. Nej, utseende och form spelar på ett sätt ingen roll, men kan på ett annat sätt absolut berika. Det kan skapa känsla av samhörighet och närhet, trots att man aldrig tidigare setts. Så var det för mig. Mitt i allt planerande och inspirerande inför det kommande årets verksamhetsår, blev jag plötsligt varm inombords. Fylldes av enorm tacksamhet för upplevelsen de andra omkring gav mig. Vågade inte högt uttrycka min glädje då blyghetens känsla överraskande tog överhand. Tackade tyst, lade ögonblicket som en liten lätt fjäder i mitt hjärtas ena förmak där den fladdrar och kittlar till påminnelse. Allt har sin tid. Även uttryck för tacksamhet.
