Femtiosex dagar
Åtta veckor har gått. Det är alltså i dag exakt femtiosex dagar sedan jag yrvaket bad kirurgerna gå ut ur uppvakningsrummet och återkomma när jag var pratbar och förståndig nog att ta in deras operationshistoria. Det är inte särksilt snyggt eller artigt att vindla med ögonen och sluddra när man har två av Sveriges bästa fotkirurger vid sin sängkant. De höll med och jag fick senare veta att allt hade gått enligt deras plan och att de dessutom inte behövde åtgärda så mycket som de trodde innan de öppnade foten.
Så, idag är jag redo för återbesök i övermorgon. Jag är enormt redo kan man säga, för jag känner och tror att det blir en bra dag. Röntgen och sedan besök hos doktor Angel för årets utlåtande. Jag vågar tänka och säga som jag gör för att detta ingrepp orsakat mig minst smärta och det är som om foten själv talar till mig, "jag är färdig för att användas, låt mig komma ur denna trånga plaststövel"!!
Jag och plaststöveln gör sällskap på tåget till Halmstad, men hem åker jag på egen hand. Det går an att bära omkring på den dagtid, men nattetid är den en efterhängsen varelse som med sin tyngd och sitt upppumpade grepp inte lämnar mig hur mycket jag än skakar på benet. O ljuvliga natt då jag åter kan spreta med tårna och känna lakanets trassel över fotled och vad.
Arbetet och kollegorna står just nu allra högst upp på min lista och jag kommer att göra allt för att få återgå till en mer hjärnutmanande tillvaro. Men först ska ännu en resa söderut till min högt aktade kirurg och hans kollegor genomföras och dom förkunnas.
